Blev baranacka lite smått western, det var dock väldigt svårt att rotera utan någon sadel och man har långa tyglar osv :) så det va mycket enklare med sadel :)
Imorgon och på fredag ska han också ridas :) imorgon får jag helt se vad det blir och på fredag blir det troligen skritta fram ute en runda och sedan hoppning :))

Idag så är det sista gången jag rider på LRK vilket både är ledsamt men också ganska skönt. 

Jag började på LRK när jag va ca 9 år gammal , alltså för ca 6 år sedan. Jag kommer ihåg första dagen som om de va igår. Jag kom dit och jag läste på listan vilken häst jag skulle rida och jag skulle rida de lilla gulblacka gotlandsrusset Simon. Men när jag kommer in i ridhuset och ska hoppa upp så vågar jag helt plötsligt inte. Jag vet inte varför men jag vill helt enkelt inge längre. så vi gick in med lilla Simon och jag åkte hem. Därefter bestämde jag mig för att prova en gång till på samma häst och då vågade jag hoppa upp. Och han va ju hur snäll som helst. Jag bara älskade de och tyckte att ridning va en superrolig sport som passade mig. jag fortsatte att rida och så småningom fick jag byta grupp. Jag hade knappt galopperat förut och jag bytte även ridlärare. Jag hade då ett annat litet gotlandsruss som heter Harry och han blev senare min favorit på ridskolan. i alla fall så sa hon att vi skulle fatta galopp och jag som knappt visste hur man fattade galopp men ändå fick lilla Harry i galopp tyckte att det va så sjukt kul och bara satt där och log. 

Harry va även den första hästen jag tävlade. det gick jättebra, vi klarade banan och fick därför en rosett. 

När jag blev för lång för Harry blev jag verkligen jätteledsen och tyckte att det va sjukt tråkigt för jag ville ju förståss rida honom mer. Men nej. Så jag började rida lite andra hästar som MR.X och ja en massa andra till där kom en superfin storhäst som Baron. Han tyckte jag jättemycket om men efter ett tag på ridskolan blev han avlivad då någon annan häst sparkat av honom benet. Jag blev jätteledsen även då. 

Den hårda tiden va ännu inte slut då jag fick rida en häst som kallades Sessan som jag verkligen inte gillade till en början som slutade med att det blev min nya favorit efter Baron. Men även hon avlivades pga skada. 

Efter det så hade jag väl ingen favorithäst direkt utan red mest dem hästarna jag tyckte om och som jag tyckte att jag funkade bra med. Gullan va en av dem. Men sen kom Ville till ridskolan. Den urgulliga hästen som jag från början inte tänkte att jag skulle rida så mycket. Men han blev ju min absoluta favorlit. Det är han även idag, efter 3 år. 

sommaren 2012 så hade jag en sommarponny som heter Qalle ute i Kävlinge, precis som jag hade Elsa i somras, så då började vi mer och mer komma ut där då man fick ta eget ansvar och bestämma ridningen själv. Vilket man inte fick på LRK. 

och nu för bara någon månad sen så blev jag medryttare på den supergulliga fullblodsaraben Pharao. Det känns superbra med honom och jag tycker att det är superkul att vara ute hos honom. 

Men utan LRK hade jag nog aldrig kommit så långt som jag har idag. Då hade jag troligen inte haft sommarponny eller Pharan. Då hade jag kanske spenderat tiden på något annat eller ja vad vet jag. Men jag hade tur. Jag hittade rätt, men utan LRK hade jag inte haft dem kunskaperna jag har idag. Så det har varit en superrolig tid på LRK och jag kommer att sakna alla snälla elever, ridlärare och framförallt alla underbara hästarna och superdupergoa Ville. Men samtidigt är jag glad att sluta där, eller glad är kanske inte rätt ord men det känns superskönt att bara ha Pharan att tänka på. Att utvecklas med honom. Och i framtiden kanske till och med tävla honom.Vilket jag ser fram emot för jag tror att han är helt fantastisk på tävlingsbanan :)